Det är tiden det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen

Igår var det exakt ett år sedan jag satt på Fresa för första gången och det har hänt så otroligt mycket sedan dess!  Det var efter den där turen jag och Elin red tillsammans, jag på Lucy och hon på Fresa som Elin gav mig erbjudandet att få börja rida hennes häst, ett erbjudande som fick mig att vilja skrika rakt ut av lycka när jag väl kommit på att jag verkligen ville detta!

Strax därpå efter några veckor så ploppade världens sötaste lilla föl ut och det var JAG som hade tillåtelse att hålla på med både föl och Fresa. Det var jag som fick stort förtroende av Elin snabbt att gå ut i det härliga vårvädret, gå bredvid Fresa och lilla Cereza som busade runt i skogen bara någon vecka gammal. Just där och då så kände jag en sån ära att få vara där jag var och jag kände aldrig att jag kunde visa mina stora uppskattning till Elin att hon valt mig. Än idag kan jag aldrig tacka henne nog som tog mig under hennes vingar för att utbilda mig både pyskiskt och i det fysiska hur jag beter mig, rör mig runt hästar och hur jag väljer att jobba ihop med en häst.
Men något som var över förväntan är den kontakt och vänskap jag och Elin nu har lyckats bygga upp, ibland kommer vi på oss med att munhuggas som systrar.

Det tog inte lång tid innan Elin hade köpt en till häst - Zydansie. Känslorna som jag känner för den hästen skrämmer mig nästan lite, som jag i början hade en otroligt stor respekt för.

Så mycket som jag har lärt mig under det här året, och så mycket som jag upplevt trodde jag inte var möjligt. Fresa den otroligt fräcka hästen som jag faktiskt innan drömt om att få sitta på, blev jag medryttare på och resultatet av det blev att jag idag är medryttare på fyra fantastiska hästar!
Att gå från ridskoleryttaren och vara medryttare på Lucy, underbar häst i all hantering men tyvärr helt bortkopplad i ridningen, till att rida väldigt känsliga hästar, kunna jobba NH, lite AK samt ett helt annat ridsätt. 

Tjejen som var otroligt rädd av sig och ständigt ville ha kontroll, kan idag sticka ut och galoppera barbacka i endast repgrimma. Min rädsla är något jag fortfarande jobbar på men det har skett en stor utveckling där, jag som person har verkligen utvecklats och idag kan jag mycket mer stå för hur jag rider. Absolut är jag inte perfekt eller färdig i min utveckling men jag har kommit en lång väg!

Jag har haft stunder under detta år där jag varit på bristningsgränsen i ridningen, där jag hållit på att bryta ihop då det bara inte funkar. Jag lyckas inte styra min kropp som jag vill och allt blir bara fel efter fel. Men Elin har fått mig vidare, att inge ge upp och det har resulterat i riktigt bra stunder, både på hästryggen och i jobb från marken!
Jag tror att det valet jag gjorde för ett år sedan när jag bestämde mig för att tacka JA till Elins erbjudande är ett utav de absolut bästa valen i mitt liv, absolut har mitt liv varit väldigt fullbokat sedan dess men det har varit värt varenda minut.
Lyckan jag känner för att det är just JAG som får rida Elins hästar går verkligen inte att beskriva, alla de gånger jag varit orolig pga t.ex ett sms utan smiley att Elin är sur på mig och inte vill ha mig kvar är ett resultat i det. Jag är så läskigt nöjd med dessa hästar och att få tillbringa denna tid med Elin, är så orolig att det snart kommer att ta slut, för bra för att vara sant...

Ett år och jag är glad för varje dag som går som jag får tillbringa med Elin och hennes hästar!
Ett år - ett fullbordat varv runt solen <3