Jag heter Viktoria och jag har fått i uppdrag att underhålla er med ett inlägg nu när Stella är i Spanien. Det var väldigt längesen jag gjorde nåt sånt här så jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Men jag kan väl börja med att berätta lite om mig själv kanske.

  Jag fyller 17 i år och går då första året på gymnasiet. Restaurangsskolan blev mitt val när jag gick i nian, men jag är inte helt hundra på att jag valde rätt. Jag vet att jag vill bli bartender, men vägen dit verkar inte vara så enkel.Jag är en ganska blyg person och om jag då ska ha ett serviceyrke finns en hel del mentala murar att slå ner. Men jag vet att jag kommer lyckas, för jag är lika envis som jag är blyg. 

  På fritiden håller jag på med hästar, precis som Stella. Jag har lektion på onsdagar och en medryttarhäst som heter Lucy, ett namn ni borde känna igen om ni följt denna blogg ett tag. Den 27 mars har jag varit Lucys medryttare i ett år och jag känner att tiden verkligen har gått fort. 

  Första gången jag träffade Stella var jag ett år och hon två. Det var hos en dagmamma som hette Marie och vi blev även bra kompisar med hennes son, Jesper. Vi tre var väldigt bra vänner och lekte mycket ihop. Men till slut delade vi på oss lite. Jag började leka med dem mer var för sig och Stella och Jesper tappade kontakten helt. Jag och Jesper var i princip bästa vänner ända tills dess att vi började skolan. Då tappade även vi kontakten helt fram till nu när jag började gymnasiet. Vi hamnade i samma klass och det är inte så enkelt att inte börja prata då :P  Men jag och Stella har hängt ihop från dagmamma-tiden och det är jag glad över. Vi har haft svåra tider, men också bra, precis som alla andra. Jag kan stolt säga att Stella är min bästa kompis och har varit det ett bra tag. Hon ställer upp för mig och tror på mig även fast inte jag gör det ibland. Hon är väldigt äventyrlig, gillar att hitta på saker att göra och hålla igång nästan hela tiden, till skillnad från mig. Jag föredrar att vara hemma och slappa, se på en film eller sitta vid datorn kanske. Men det är bra att jag har min bästa vän, Hon drar upp mig ur sängen (bildligt talat) och får mig att ha kul. Det kan vara att cykla till kossorna och klappa på dem eller bara en klassisk dag i stallet. En gång fick hon mig att cykla in till Nyköping, till Påljungshage och sen ut till Godisbron och tillbaka hem. Mycket cykla blev det men det var det värt, jag fick ju ytterligare ett minne tillsammans med henne. Jag har också minnen från alla de gånger vi har varit på kryssning eller när vi suttit vid skolan och bara pratat hur länge som helst. Det är bra att jag har henne som får mig att gå ut och inte stänga in mig i min lilla bubbla hemma som jag gör ibland.

  Jag ser Stella som min syster och jag vet att även min mamma ser henne som sin dotter. Till och med min bror (!) säger ibland att hon tillhör familjen och det ser verkligen ut som att hon gör det också. Hon retas med min bror och pratar glatt med mor min. Och det är mer än en gång som främlingar har frågat oss om vi är systrar, även fast vi kanske inte egentligen är så lika till utseendet.

  Det jag vill säga egentligen är väl att Stella är en helt underbar människa och jag är otroligt glad över att ha henne i mitt liv. Älskar dig bästa! ♥