Befinner mig just nu i Spanien och förhoppningvis har jag det riktigt bra och är med om många fina minnen och upplevelser!

Zydansie var som en gåta första gången jag hoppade henne, hon hoppade stort och jag hade riktigt svårt att hänga med i hennes hopp - även på låga hinder.
Någon gång här fick mitt självförtroende och min självkänsla en smäll, kände att jag inte kunde rida och att jag gjorde allt fel. Elin var då min stöttpelare som sa det som inte var bra men så tog jag mig igenom det och då var hon noga med att överrösa mig med beröm ^^

Mitt mål var att jag en vacker dag skulle klara av att hoppa henne på ett bra sätt, att vi skulle komma närmare varandra och börja jobba tillsammans. För hon hade verkligen imponerat på mig från början och att kunna flyga med henne över hinder på ett bra sätt var nu mitt mål.

 

Det har krävts otroligt många träningar i ridhuset och med sjukt mycket hjälp från Elin för att komma hit jag är idag, men idag kan jag säga att jag och Zyd har kommit långt på mitt mål. Den senaste hoppningen gav mig en fantastisk känsla, vi jobbar tillsammans och Zydansie är verkligen där i nuet och kollar vad nästa uppgift är... 
Jag är mer och mer med i hoppen, fortfarande lite jobb med hälar och eftergiften men jag känner att vi har kommit en god bit på vägen. Jag har otroligt starka känslor för den här hästen, alla Elins hästar men då jag mest har jobbat ihop med Zyd så är det henne jag håller allra närmast hjärtat!
Det är därför jag varje dag är orolig att Elin av någon anledning inte skulle behöva mig/vilja ha kvar mig med henne och hennes hästar. Vilket hon ständigt säger att hon inte kommer göra, så just nu lever jag i nuet och hoppas att jag har en lång tid kvar med hästarna och Elin! <3