Igår var det hoppning somsagt. Började tiden i ridhuset med tråkiga nyheter, styrkekramar till dig bästa Mia och Elise! <3

Efter en liten tråkig start så satt jag på Zydansie till en början, vad har hänt? Ridit ponny och Fresa de senaste veckorna och hade helt glömt hur man rider Zyd! Red fram och vi började hoppa, vet inte vad det var men glädje var som bortblåst och en otroligt osäker tjej satt på Zydansie i takt med att hindrena blev högre. Har inte hoppat på länge och inte ridit henne så mycket senaste tiden så tappat självförtroende både på mig själv och Zyd i hoppning. Riktigt trist att vi gått några steg tillbaka, men nu tar vi satt med några steg tillbaka så kommer vi ännu längre sen! <3

Hoppningen i sig gick lite upp och ner. Mest min psyke som sa emot, tyckte det såg högt och läskigt ut så lämnade stackars bästa hästen för att lösa det själv. Om vi ska klara högre höjder måste både hon och jag säga att vi vågar även om vi inte gör det, för då fixar vi det alltid! Fick till några fina språng men med mycket rädsla i magen ^^ Nu i efterhand så måste jag säga att det var kul och jag tror att det här kommer att ta oss framåt - en liten knuff för att våga. Nu har jag hoppat upp mot 110cm med Zydansie, ett hopp som kändes bra så nu måste bara det mentala hänga med i svängarna så jag kan njuta igen och jobba tillsammans med min favorit! <3

Stort tack till Mia och Elin som gav mig massa bra tips, två tränare på en gång - bättre stöd kan jag nog inte få (:
Printscreen från igår, Elin filmade: