Lusten försvann som när den stora lusten för något onyttigt försvinner när man ätit sig mätt med en middag. Lusten att blogga åkte iväg på semester men än nu tillbaka så därav sitter jag här igen. 

Några guldkorn jag vill ta upp som har hänt från våren och fram till nu. 
Sista april så var det Beppe vilket är en Nyköpingstradition (eller först maj, lite tvekmacka på det i detta nu). Alla som ska ta studenten tar då på sig en tråkig vit mössa som endast har bokstäverna som bildar ens namn på sig. Under eftermiddagen och hela kvällen går människor och skriver på varandras mössor, alla möjliga olika budskap och interna skämt. Firade detta ihop med klassen hemma hos en klasskompis, riktigt kul att föra med klassen. Sen ut på krogen in på småtimmarna. 

Har nu tänkt att jag ska skriva här vad som har förändrats i mitt liv, men det har tagit emot men nu är det dags känner jag!

Måste meddela att jag inte längre är medryttare på Fresa, Zydansie & Cereza. Jag är inte längre Elins medryttare och jag kommer helt att sluta med hästar. Har 2 eller 3 dagar kvar att jobba på Stjärnholm men sen är det slut. 

Har helt själv bestämt mig för detta då min drivkraft till hästar tyvärr helt har försvunnit. Den senaste tiden har jag mest bara varit ute hos damerna av vana och inte för att jag har lust. Ställde mig själv frågan om jag ville fortsätta med hästar för kanske en månad sen, men då skrämde det mig att svaret inte kom självklart så jag gömde undan dem tankarna. 

Det var riktigt svårt att vara ärlig mot mig själv, hästar är ändå 10år av mitt liv. Större delen av mitt liv och det är så mycket av min identitet, jag är den korta och blonda hästtjejen. Så himla stort kapitel av mitt liv och jag har nu skrivit de sista raderna på det kapitlet. Sen kanske inte föralltid, men för nu. Om lusten kommer tillbaka så är det  inte omöjligt att börja igen, men för nu så har jag valt att sluta.

Att vara ärlig mot mig själv och mot Elin, det kändes som om att något i mig gick sönder. Jag älskar Elin och damerna något otroligt, tiden vi har haft värdesätter jag riktigt högt. Men att göra något halvhjärtat är varken rätt mot Elin, hästarna eller mig själv - det blir inget bra av det i slutändan.

Damerna finns kvar och jag och Elin har hittat en sådan fin vänskap som inte försvinner i första taget! Nästan 2år har jag varit Elins medryttare och det har varit något utav det bästa i mitt liv. Jag känner att jag har växt otroligt mycket som person!

Nu ska jag försöka att hitta mig själv. Vem är jag när jag inte är hästtjejen som jag alltid varit? 
En drös med bilder från denna tid som Elins medryttare:

För några veckor sen så flög jag till England med min fina vän Iqra. Skolan bjöd på kostnaden för flyg samt boende och när vi var där så genomförde vi en intervju med en kille från Grey London, en marknadsföring byrå. Ett av de största arbeten som vi kommer att ha i Engelska 7 som är kursen jag går nu. 

Flyget gick bra, vi satt inte tillsammans men satt med två britter, män i 40års åldern som var otroligt trevliga! Vi pratade i stort sett hela resan och här började jag värma upp min engelska, fick en grym start på detta lilla äventyr!
Det var endast en natt vi skulle få spendera i England och vi var framme ungefär halv tolv så vårt schema var tajt! Tog direkt bussen och sen tunnelbana, efter mycket om och men, för att komma fram till där vi skulle bo. Bodde på området Elephant and Castle och ett ställe som heter SafeStay. Inget alls att klaga på där, stormtrivdes verkligen :)

Lite annorlunda då det var fyra andra som sov i samma rum som oss, en kille från Indonesien, en kille från USA och sen två från England - en kille och en tjej.
När vi kom fram så träffade vi två av dem, sen snabbt ombyte och sen iväg för mötet då det var ont om tid!! Kom precis i tid och hela intervjun gick riktigt bra, trevlig kille och vi fick svar på våra frågor. 
Sen gick vi och letade efter ett matställe i över en timma, vi var på ett väldigt fint område och all mat kostade runt 150kr och uppåt. Nu var vi bara hungriga och ville inte äta på värsta fancy stället då vi bara ville mätta magen.
Slutade med att vi satt på en italiensk restaurang som heter Vapiano, finns även i Sverige. Blev en pizza som fick mätta magen, när vi räknade på hur länge vi gått utan mat så var det 11,5timmar och då undantag för endast några godisar från en gott&blandat påse... Skräpning, det är på tok för långt tid!!

Wow! Gårdagen var helt fantastisk, bra musik och glada människor. Tillbringade tid med min älskade mor och vrålade till Brolles musik. Fan vad mycket roliga bilder jag fick - ångrar inte för 2 sekunder att jag tog med mig kameran! Jag är faktiskt riktigt nöjd med många av bilderna!

Första bilden, några glada typer som satt och fikade lite med och socialiserade lite. Ingen aning om namn men de var glada och trevliga!

Jag bredvid Brolles buss, parkerade två bilplatser bort från den och så fort vi gick ur bilen så klev han ur bussen  och satte sig i en bil!! Redan där taggade jag igång till tusen

Blev ingen uppdatering igår då jag var iväg tidigt på morgonen till sent på kvällen. 

Var iväg och firade Jeppe, Mangos ägares sambo, han har fyllt jämt och ville uppleva en skräckfilm i stort sett. Så jag, Elin, Mia, Jeppe med flera åkte iväg i en liten buss mot Örebro där eventet skulle äga rum. En otroligt varm tur då AC:n var ur funktion och luften stod helt stilla där bak där jag och Elin satt. 

Lördag till söndag har jag varit på kryssning med Viktoria, åh vad jag har saknat henne! Annars ses vi så sällan och då när vi träffas talar vi om allt som har hänt men nu fick vi ett till minne tillsammans!

 

Kryssningen var verkligen över förväntan och vi hade det så sjukt kul! Stort tack till Tessan (Viktorias mamma) för att hon skämmer bort mig med kryssning och mat! <3

 

Det är tiden det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen

Igår var det exakt ett år sedan jag satt på Fresa för första gången och det har hänt så otroligt mycket sedan dess!  Det var efter den där turen jag och Elin red tillsammans, jag på Lucy och hon på Fresa som Elin gav mig erbjudandet att få börja rida hennes häst, ett erbjudande som fick mig att vilja skrika rakt ut av lycka när jag väl kommit på att jag verkligen ville detta!

Strax därpå efter några veckor så ploppade världens sötaste lilla föl ut och det var JAG som hade tillåtelse att hålla på med både föl och Fresa. Det var jag som fick stort förtroende av Elin snabbt att gå ut i det härliga vårvädret, gå bredvid Fresa och lilla Cereza som busade runt i skogen bara någon vecka gammal. Just där och då så kände jag en sån ära att få vara där jag var och jag kände aldrig att jag kunde visa mina stora uppskattning till Elin att hon valt mig. Än idag kan jag aldrig tacka henne nog som tog mig under hennes vingar för att utbilda mig både pyskiskt och i det fysiska hur jag beter mig, rör mig runt hästar och hur jag väljer att jobba ihop med en häst.
Men något som var över förväntan är den kontakt och vänskap jag och Elin nu har lyckats bygga upp, ibland kommer vi på oss med att munhuggas som systrar.

Det tog inte lång tid innan Elin hade köpt en till häst - Zydansie. Känslorna som jag känner för den hästen skrämmer mig nästan lite, som jag i början hade en otroligt stor respekt för.

Så mycket som jag har lärt mig under det här året, och så mycket som jag upplevt trodde jag inte var möjligt. Fresa den otroligt fräcka hästen som jag faktiskt innan drömt om att få sitta på, blev jag medryttare på och resultatet av det blev att jag idag är medryttare på fyra fantastiska hästar!
Att gå från ridskoleryttaren och vara medryttare på Lucy, underbar häst i all hantering men tyvärr helt bortkopplad i ridningen, till att rida väldigt känsliga hästar, kunna jobba NH, lite AK samt ett helt annat ridsätt. 

Tjejen som var otroligt rädd av sig och ständigt ville ha kontroll, kan idag sticka ut och galoppera barbacka i endast repgrimma. Min rädsla är något jag fortfarande jobbar på men det har skett en stor utveckling där, jag som person har verkligen utvecklats och idag kan jag mycket mer stå för hur jag rider. Absolut är jag inte perfekt eller färdig i min utveckling men jag har kommit en lång väg!

Jag har haft stunder under detta år där jag varit på bristningsgränsen i ridningen, där jag hållit på att bryta ihop då det bara inte funkar. Jag lyckas inte styra min kropp som jag vill och allt blir bara fel efter fel. Men Elin har fått mig vidare, att inge ge upp och det har resulterat i riktigt bra stunder, både på hästryggen och i jobb från marken!
Jag tror att det valet jag gjorde för ett år sedan när jag bestämde mig för att tacka JA till Elins erbjudande är ett utav de absolut bästa valen i mitt liv, absolut har mitt liv varit väldigt fullbokat sedan dess men det har varit värt varenda minut.
Lyckan jag känner för att det är just JAG som får rida Elins hästar går verkligen inte att beskriva, alla de gånger jag varit orolig pga t.ex ett sms utan smiley att Elin är sur på mig och inte vill ha mig kvar är ett resultat i det. Jag är så läskigt nöjd med dessa hästar och att få tillbringa denna tid med Elin, är så orolig att det snart kommer att ta slut, för bra för att vara sant...

Ett år och jag är glad för varje dag som går som jag får tillbringa med Elin och hennes hästar!
Ett år - ett fullbordat varv runt solen <3

Vet att uppdateringen inte är helt hundra och att det inte riktigt har kommit någon ordentlig uppdatering om hur det var i Spanien!

Första flygresan gick bra, trots att jag satt med personer jag inte riktigt kände så kändes det ändå bra att sitta mellan två killar från skolan! Det var absolut nervöst men på hemresan var jag sjukt mycket lugnare, kände mig då världsvan ;)

Dagarna i Spanien var helt fantastiska, helt klart ett minne för livet! Mycket skratt, långa dagar och riktigt bra väder. Under tiden i Spanien så hade vi så mycket saker som vi gjorde så jag helt kunde släppa alla tankar på skola, hästar och framtiden. Kunde bara njuta av nuet och se många nya ansikten, både svenska och spanska personer som jag lärde känna under min visit där. Svenskar från skolan som man inte pratat med innan men som jag kände att jag verkligen klickade med!

Det var otroligt jobbigt att sen skiljas från spanjorerna på fredagen när vi skulle till flygplatsen, finns en risk att man aldrig kommer få träffa de individerna igen...
Men jag är glad att "min tjej" som jag hade som kontakt från Spanien endast går i ettan där nu så hon kommer till Sverige i september, så att skiljas från denna underbara individ var inte fullt lika jobbigt då jag vet säkert att jag får träffa henne igen <3

De senaste dagarna har jag gått med huvudvärk, halsont samt med en varm panna - men kände att man inte kan skippa första veckan i skolan så jag har dragit mig dit varje dag.
Ungefär två veckors lov och sedan direkt tillbaka till samma gamla rutiner. Otroligt hur fort man får in rutiner att gå upp för alla trappor i skolan, klä av sig ytterkläderna, gå till sitt skåp och hämta sina böcker innan man går vidare och sätter sig utanför den salen man ska ha lektion i. Blir som en rutin och det är inte mycket hjärnverksamhet som behövs då inte. Min skola är en ambitiös skola, inte att vi hade en chill första dag utan anteckna och få läxor direkt... 

Hade svårt att somna i måndags kväll, dagen innan skolan började igen. Fick ångest när jag tänkte på hur fort tiden går, halv tiden på gymnasiet är klar och sen måste jag veta vad jag vill bli/ vill göra. Idag sitter jag framför datorn utan en tanke på högskola, skjuter bort frågan så fort någon frågar men det skulle vara en bra fråga att ta tag i. Mycket tankar som snurrar, göra någonting banbrytande i mitt liv, är jag nöjd och glad med hur jag har det nu eller är jag tråkig? 

Idag stängde jag ute världen, hade lurarna i öronen i flera timmar och bara lät tankarna få vila. Stänga ute allt prat och bara fokusera på mina uppgifter i skolan, otroligt skönt!

Tankarna har gått lite till mina tävlingsplaner eller förhoppningar, vad vill jag tävla, vilken svårighetsgrad är mitt mål och vad vill jag klara av efter det här året. Hur långt vill jag komma under det här året med Fresa & Zydansie, sitta på Fresa mer helt klart! Har inte ridit henne många gånger med sadel då hon har varit mamma ledig en lååång tid nu av olika anledningar. Någon hopptävling med Fresa och har jag tur kanske en dressyr också, Zydansie hoppning men dressyr är en fråga jag lämnar obesvarad. 

Höjder och mål för det här året är svårt att sätta, så mycket kan hända när det har med hästar att göra (både gott och ont) men jag hoppas att det blir några tävlingar men främst av allt hoppas jag på en hel del träning i både dressyr och hoppning så jag själv känner att jag utvecklas i min ridning - det behövs inga tävlingar eller placeringar för det utan den egna känslan och skillnader på bilder och filmklipp. 

John Moore - en av mina idoler

Sitter nu i skolan och fördriver tiden på lite olika sidor. Alldeles strax så kommer pappa och hämtar upp mig så ska vi äta och sen titta på den nya Hobbit filmen!
Riktigt taggad men den är 2h och 40min lång och jag är riktigt trött, men jag vaknar nog till då det är spännande

Grattis världens bästa pappa på din dag, du betyder så otroligt mycket för mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Det är svårt att undgå att stöta på att man antingen höra eller se personer som har häst/ponny endast för att man vill. Tänker inte alls på vad som är bäst för hästen och om man verkligen har tid och lust. Att hästen blir åtsidosatt men man låter inte någon annan ta hand om den för det är ju faktiskt "din egna" häst.

Det är en sak som gör mig så ledsen och förbannad på samma gång, hästmänniskor. Nu när jag skrev det där så är det några direkt som kopplar till något och andra som väntar på en fortsättning. Det finns självklart hästmänniskor som vill sin häst sitt bästa och som ofta kritiserar andra eller tycker att någon gör något helt tokigt för att den inte gör som en själv. Det viktigaste är att ens egna häst har det bäst och sen kvittar det hur andra har det. Inte alltid, men det förekommer i många fall och jag tycker att i ett stall ska man försöka att komma överens och att alla hästar har det så bra som möjligt.

Det jag ville ta upp är hästmänniskor som bara tänker på sig själv och hästen är som en sak. Bara tänker på att du gillar hästen och trivs med den, inte vad hästen skulle må bäst av och vad den behöver?! Det absolut bästa för hästen är att få ut och galoppera på fält och bygga upp konditionen och sträcka ut sig, fast det tycker du är läskigt så du trycker ihop hästen i galoppen på banan istället, då kan inte hästen springa iväg med dig för du har kontroll. Du rider endast dressyr på hästen för att du tycker att det är kul när hästen i själva verket älskar hoppning och skulle må bäst av varierat arbete.

En sådan himla viktig sak för många är att man bara ska göra det man tycker är kul, men älskar hästen och hoppa och du tycker att det är läskigt. Snälla, hoppa små små hinder för hästens skull, löshoppa eller be någon annan hoppa din häst då det är det som den gillar. Eller så kanske inte den här hästen passar så bra hos dig, den älskar att hoppa men du är rädd så hästen får aldrig hoppa. Det är fel! Ni är ett team och ska komma överens och göra saker som båda gillar ibland.

Sjukt långt inlägg, har träffat på några få riktigt fina hästmänniskor som bryr sig om hästen och dens behov till 100%. Tycker att det är synd att det är såhär, det borde vara att alla tänker på vad sin häst skulle må bäst av - kanske att du inte kan erbjuda det men då får inte dina känslor för hästen komma ivägen. Kanske någon annan kan ge det hästen behöver och då kan det bästa alternativet vara att låta hästen gå och få det liv den förtjänar. Förstår att det är svårt men vad är rätt? Eller om du kan ändra så att du kan ge det hästen behöver, kanske byta stall?

Edit: Nu drog jag alla över en kam, jag hoppas inte att någon ung person eller nybörjare tar åt sig och blir arg på mig (hoppas inte att någon blir arg). Det är absolut inte såhär hos alla, men bara en tankeställare för att det faktiskt kan vara så och att det är synd. Har nog byggt upp en ilska inom mig och det här blev utloppet för det. 
No hard feelings men något att tänka på.

Två människor som verkligen tänker på sina hästars bästa 

Kom hem sent söndagskväll från en toppenhelg i Stockholm, då blev det att äta, duscha och sova (<3).
Anledningen till varför jag inte bloggade igår är för att jag inte riktigt var sugen och för lat för att koppla kameran till datorn. Hade svårt att komma fram till hur jag skulle beskriva helgen här på bloggen, det hände så himla mycket och känns som att jag minns allt för lite!

Dag nr 1

I fredags så kom Elin och hämtade upp mig direkt efter skolan, jag hade stressat i mig mat då vi hade lunch som sista men slutat senare än planerat. Det visade sig sen att Elin stressat för att också komma i tid, lite brist på kommunikationen där ;)
En lång bilfärd och väl framme på clinicen så var det bara ungefär en timma kvar, vi hade inte planerat att gå på clinicen förrän på lördag men vi stod där och lyssnade ett tag. Olika ekipage som fick lite olika övningar att jobba med, roligt att titta och märkte snabbt till min glädje att John Moore var väldigt lätt att lysnna på. Han skojade till det lite och hade en engelska som var lätt att förstå. 
Efter det så åkte vi ut till Wilmer och gav han hö (Wilmer är den snygga friesern för er som följt min blogg ett tag, Elins kompis Zabas häst, personen som vi nu skulle bo hos).
Därefter blev det lite restaurang middag, tog otroligt lång tid att få våran mat men satt där och pratade med Elin och hade det riktigt trevligt, sen åt jag en gigantisk hamburgare innan vi åkte iväg till Zabas andra häst Lord. Där gavs det också hö i mörkret innan vi rullade vidare hem till Zaba för att bädda och sova. Lång dag med många timmar i bil, men nu var vi på plats.
Zabas fina hund Fina:

I lördags (nästan en vecka sedan nu) så var jag och Elin ute och red Mias (Elins kompis) hästar. Hon har en häst och en c-ponny.

Vi begav oss iväg med bilen och väl framme så tog vi in hästarn. Lite småborst, sadling för mig och letande av träns och sedan red vi iväg. Jag satt på c-ponnyn Sweetie och hade sadel då jag inte fullt litar på min balans, inte när det gäller hoppning i skogen iaf ;)

Skrittade över ett fält och sedan på en väg en bit, då kom det en galoppbacke som vi tog i galopp - Sweetie må vara liten men galoppera kunde hon. Sen blev det skritt en bit och så svängde vi in i en skog. Där tog vi galopp och hoppade över lite grenar som Mia och Elin sen innan har lagt upp. Vi tog det några gånger och byggde på lite med (Elin byggde och jag stod och tittade..)

Hej och hå vilket krut det var i damen jag satt på, från halt så rivstartade vi och for iväg i galopp. Hoppa kunde hon också, några riktigt fina skutt blev det när vi kom "rätt".
Jag och Sweetie fick ligga först hela tiden för annars var vi uppe i Mangos (hästen Elin satt på) rumpa nästan direkt. Bromsen funkade inte så jätte bra ^^

Jätte roligt var det och vi studsade över stockar och grenar i full galopp, hästarna verkade ha minst lika roligt som mig och Elin! Efter mycket bus i skogen så började vi skritta tillbaka.

När vi då gick på fältet igen så fanns det lite hinder uppsatta, någon grind, en mur och lite andra fantasifulla hinder. Elin kom på en liten bana som vi hoppade runt, är vanligtvis väldigt tveksam och reserverad när det kommer till grindar men alla hinder såg ju lite "läskiga" ut, alltså hinder jag inte hoppar i vanliga fall så det gick av bara farten!

Avslutade sedan på banan med att känna lite på henne i alla gångarter och hoppa några hinder, slutade med att hoppa ett räcke på 85cm - stolt över mig och hästen då vi fick några nitar innan. Men Elin såg vad jag gjorde fel och gav riktigt bra tips så då gick det! I slutet så kändes hon fin i traven och då skrittade jag av. 

Så himla roligt att rida med Elin, hon ger alltid bra tips och ser alltid vad man gör fel så att det snabbt går att åtgärda felet - istället för att man gör samma tabbe om och om igen! 
Stort Tack Elin för dagen, den bästa uteritten på sjukt länge!  den roligaste och bästa uteritten någonsin för mig!

Hittade ingen bild på Sweetie i arkivet så får bli en bild på Mango och hans ägare Mia, tog bilden på dem för någon månad sedan:

 

Viktoria fyller år om några veckor, som en tidig födelsedagspresent så hade vi idag en privatlektion tillsammans på Okna Ranch.

Det var riktigt roligt att prova på något helt nytt, hade jag pengarna och det låg närmare så skulle jag helt klart vilja lära mig mer inom western. Vore roligt att kunna flera olika rid stilar, drömma ska man! Man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Det var jätte skoj i mitt tycke. Jag hade ett tjurigt sto som heter Chex och hon tyckte att jag var jobbig. När jag gjorde mina hjälper så kröp hon ihop, öronen rakt bakåt och en gång så kickade hon i ren tjurighet/frustation. Haha ja då har man känt på det också ;)

Det var kul som sagt och halterna var roligast, från snabb trav till ganska direkt halt (bakbenen långt under, typ tvärnit). Känslan var jätte bra som sagt!
Några bilder min far knäppte, vi var i ett ridhus så bilderna är brusiga. Att göra bilderna svartvita gör dem trevligare att titta på i mitt tycke:

Gårdagen på Gröna Lund var, utan att överdriva, helt FANTASTISK! Jag hade det så bra, vi njöt av karusellerna och skrattade.

Personalen var grym, när personalen är de personerna som får en att vilja åka en karusell igen även om man tyckte att den var skitläskig, då har de gjort ett bra jobb!

När jag kom hem så kände jag mig deprimerad, dagen var slut och ingen mera grönan förrän nästa år. Sen fanns det ju såklart en kille i personalen som jag gärna träffar igen - han fick mig att känna mig speciell...

Gick runt hela dagen och sa att jag skulle spela på Dumle-hjulet. Så det sista vi gjorde innan vi åkte hem så gick jag till det, det var ett par andra kvinnor där som hade köpt halv hjulet (10 av 20 rader). Men min tursiffra var inte tagen så jag tog den. För 30kr så fick jag med mig 2kg Dumle hem - inte illa, inte illa alls om jag får säga det själv ;)

Den här dagen vill jag aldrig glömma, en utav de absolut roligaste dagarna jag har spenderat med Viktoria ♥

Igår så var det fotning inbokat då Elin vän skulle komma ut och fota henne och hennes hästar och hon frågade då om jag skulle vilja modellera lite också.

Först i stallet så mockade vi lite i hagen och det var så himla varmt, så redan där var man flottig i ansiktet och det är ju fint på kort ;)

Efter mockningen så tog vi in hästarna och gjorde dem fina innan vi tog med dem till stället där vi skulle fota, vi bytte om och sedan satte fotografen igång och knäppa bilder.
Det är den absolut första gången någon jag inte känner tar bilder på mig och absolut första gången som bilderna som tas på mig inte hamnar i min kamera. Det är lite jobbigt, man får inte se direkt hur det ser ut och så.

Något som jag tycker är jobbigt är att titta in i kameran, det känns så konstigt så jag tittar hellre på hästen eller åt ett helt annat håll ^^ Men jag tror att det kommer att bli väldigt fina bilder, kläderna var fina, hästarna var fina och sen ser man helt enkelt ut som man gör.

Efter denna plåtning så blev det att byta om och åka vidare till Elins kompis Mia som jag nu skulle fota, samt hennes dotter. När vi kom fram så höll de på att fixa med kläder och smink.
När jag såg Mia och Elise som jag skulle fota så kände jag mig så himla stolt, det var faktiskt jag som skulle få fota dessa otroligt vackra och uppklädda människorna - de var så himla fina verkligen!

Själva fotningen gick bra dock så började solen röra sig neråt vilket gav skuggorna som gör det hela lite mer komplicerat. Men tror att jag fick lite bra bilder i alla fall :)

Efter det så bjöds det på mat och en massa skratt, drack även sur/jäst cola (typ) ;)
Efter några timmar så rullade jag och Elin hemåt igen och när jag kom hem så gick jag och la mig direkt då jag skulle gå upp för att jobba ungefär sex timmar senare.

En återigen mycket lyckad och trevlig dag, solen sken och alla var glada ♥

Har inte kommit så långt i redigeringen av bilderna men lägger upp några ändå:

Imorgon så blir det äntligen ut till Fresa & Cereza igen med Elin ♥
Vet inte riktigt vad planerna bli där men det märks helt klart, kameran och hunden hänger med och det ser ut att bli bra väder!

Efter det så ska jag åka med Elin ut till Sydansie och fota lite, samt kanske lära mig något utifrån hur Elin jobbar. Helt klart taggad till imorgon!

Jag har kommit på mig själv med att sitta och tänka på vilket sjukt bra liv jag har, flera gånger under den senaste tiden.
Ny, väldigt fin medryttarhäst som jag ska lära känna nu. Denna nya fina häst har också nyss fått föl, ett föl som jag får hantera samt som jag får se växa och utvecklas från start.

Som om detta inte vore nog så har jag också bra kontakt med Fresas ägare Elin. Det känns väldigt bra och hon kommer att lära mig saker inom ridsporten som jag nog aldrig hade provat själv (inte ens tänkt på) om det inte vore för Elin.
Jag känner mig som ett litet barn på julafton de dagar jag har Fresa (och Cereza) och även de dagar jag vet att jag kommer att få hänga med Elin på äventyr!

Igår så var jag i Stockholm med mor min. Vi åkte bil dit, mammas AC hade slutat att fungera och när solen stekte på rutorna så var det olidligt varmt i bilen! Men är man på motorvägen så kan man inte ha fönstren öppna då det låter förjävligt, det var motorväg i stort sett hela vägen...

Men väl där så hade jag en jätte trevligt dag men min mor. Förutom att jag stör mig något rejält på alla som går runt och trängs, tacklas och bara går vidare. Vad har hänt med uppfostran hos majoriteten i Stockholm?!

Blev i alla fall så att en klänning till skolavslutningen fick följa med hem, redigt snygg och jag är jättenöjd! Kommer passa så sjukt bra till mina nya klackar också ♥

Stack iväg med Lucy från stallet vid halv ett och så började vi röra oss mot Flättna. Väl där väntade vi in Elin som kom åkandes och då fick Lucy gå in i stallet där för lite unghäststräning.

 

Väl iväg från stallet så fick jag lite tips av Elin hur jag ska jobba och tänka med Lucy när hon vill trava iväg, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men det lät väldigt logiskt när Elin sa det! Vi klättrade lite i skogen, pulsade i snön samt red på en volt runt X antal träd och jobbade för att få till bakbenen på rätt plats samt att hon ska flytta sig för innerskänkeln.

Efter lite jobb på volten tyckte Elin att hon såg en bra skillnad, var svårt att känna skillnad då jag fick hårda kvistar i ansiktet ganska många gånger vilket störde koncentrationen. Blev helt klart mer taggad på att flytta henne utåt för innerskänkeln då man annars fick slag av kvistar i ansiktet men det var svårt. Lucy är så nonchalant och stänger av huvudet så det är svårt att få henne fokuserad och sugen på att lyssna.

Sen fick även Elin sitta upp och jobba henne lite på ett fält, har inte full koll på allt de jobbade på då jag var en bit bort samt att jag inte är så duktig på att se hur man jobbar hästen men Elin kämpade iallafall.

 

Det faktum att Elin hade så pass svårt att få Lucy att lyssna och flytta sig för tryck, även då Elin faktiskt är så duktig och utbildad, gör så att jag börjar tvivla på att en själv kommer att kunna komma in i huvudet på Lucy och få henne att sammarbeta.

 

På vägen tillbaka till Flättna så fick jag äntligen sitta på Fresa. Jag har länge varit förtjust i Fresa och har även suktat eftet att få sitta på henne rygg. 

Det är nog första gången då jag verkligen känt mig som en riktigt nybörjare. Hade ingen koll på hur jag skulle sitta, hur jag skulle använda sitsen eller vad jag fick/kunde göra. Att bara stanna hästen var en rejäl svårighet i sig.

Jag skulle inte använda "tygeln" som i det här fallet var ett grimmskaft utan jag skulle använda kroppen för att stanna och det kan Fresa. Men det gick inte, jag försökte att vara övertydlig och använda rösten men Nej sa Fresa och sket i mig.

 

Då börjar jag undra om jag gjorde fel och Fresa inte förstod eller om jag gjorde rätt men att hon kände att man kan skita i mig. Hur som helst var det Fresa som bestämde väg och takt hem och jag fick mig några pisk snärtar på armarna för att Fresa inte gick där jag själv skulle ha velat gå.

Så den stora frågan, är jag sugen på att sitta upp på Fresa igen? Haha nej inte direkt. Kände mig helt vilsen och hade verkligen noll kontroll varken på hästen eller mina egna rörelser och det var väldigt frustrerande.

 

Känns mycket säkrare och trevligare att stå på marken brevid Fresa istället, där är vi i samma höjd och förstår varandra någorlunda. Drar jag lite i grimmskaftet så önskar jag att hon går med mig. Börjar hon gå iväg och jag håller i grimmskaftet så hoppas jag på att hon stannar hos mig istället men förstår att hon gärna går en sväng... ^^

 

Fresa är fin iaf ♥